Mulla Nasruddin
Saturday, March 11, 2006, 14:39

Istället för att plugga som jag borde göra har jag läst igenom mitt exemplar av Den ojämförlige Mulla Nasruddins bedrifter (ISBN 91-0-056418-4) av Idries Shah igen

Jag har tagit mig friheten att skriva ner några exemplar av visheten/humorn i Mulla Nasruddin-berättelserna (om författaren eller någon annan på förlaget eller någon som innehar copyright på boken invänder så skicka ett mail så tar jag bort dem).

(med reservation för eventuella stavfel)

sid. 26 - Det är ljusare här;

En man fick se Nasruddin leta efter något på marken.
"Vad har du tappat, Mulla ?" frågade han.
"Min nyckel", sa Mullan.
Så de ställde sig båda på alla fyra och letade efter den.
Efter ett tag frågade den andre:
"Exakt var tappade du den ?"
"I mitt hus."
"Varför letar du då här ?"
"Det är ljusare här än inne i mitt hus."


sid. 27 - Dumbommen;

En filosof hade avtalat tid för att få komma och diskutera med Nasruddin, men när han knackade på var ingen hemma.
Rasande tog han en krita och skrev "Fårskalle" på Nasruddins port.
Så snart Mullan kom hem och såg detta, störtade han iväg till filosofens hus.
"Jag hade glömt att du skulle komma", sa han. "Och jag ber om ursäkt för att jag inte var hemma. Jag kom givetvis ihåg det, så fort jag såg att du hade lämnat ditt namn på dörren."


och till sist, s. 64 - Dräkten;

Jalal, en gammal vän till Nasruddin, hälsade på en dag.
Mullan sa: "Det gläder mig att se dig igen efter så lång tid. Men jag är just på väg ut för att göra några visiter. Kom med mig, så får vi prata."
"Låna mig en snygg dräkt", sa Jalal, "för som du ser är jag inte klädd för att gå på visit."
Nasruddin lånade honom en mycket fin dräkt.
På det första stället presenterade Nasruddin som vän.
"Detta är min gamle kamrat, Jalal: men dräkten han bär, den är min!"
På vägen till nästa by sa Jalal:
"Hur kunde du säga något så dumt! 'Dräkten är min', va! Gör inte om det."
Nasruddin lovade.
När de hade satt sig tillrätta i nästa hus, sa Nasruddin:
"Detta är Jalal, en gammal vän som kommit på besök. Men dräkten: dräkten är hans!"
Då de gick därifrån var Jalal lika förargad som förut.
"Varför sa du så ? Är du tokig ?"
"Jag ville bara gottgöra det förra. Nu är vi kvitt."
"Om du inte har något emot det", sa Jalal långsamt och med eftertryck, "så säger vi inte ett ord till om dräkten."
Nasruddin lovade
På det tredje och sista besöksstället sa Nasruddin:
"Får jag presentera Jalal, min gode vän. Och dräkten, dräkten han bär...Men dräkten får vi inte säga nånting om, eller hur ?"


Och så fortsätter berättelserna om denna Mulla Nasruddin boken igenom, lite som våra svenska Bellmanhistorier, fast bättre...och arabiska..och antagligen äldre med.

Historierna är både tänkvärda och humoristiska, såsom god humor ska vara helt enkelt.

Se relaterade länken för mer info (Wikipedia) och länkar till fler historier

Comments

We are sorry. New comments are not allowed after 14 days.